Var en rent utsagt helvetes dag,
jag gick till jobbet med min vanliga inställning och en känsla om att det skulle bli en bra dag, chefen dök upp och frågade hur det kändes att vara husägare och fått nycklarna och diskussionen rullade på "glöm inte mötet som är kl 11 uppe i konferenslokalen".
Klockan slog 11 och jag stängde receptionen och gick till hissen och en dålig känsla spred sig över kroppen, detta kommer inte sluta bra.. Dörrarna öppnas på våning fem och jag möts av min kollega som har tårar i ögonen, det är inte sant, vi kommer få sparken.
Väl inne i lokalen som just nu bara ekar och är tom inför den kommande renoveringen som vi alla har sett fram emot står chefen, hennes chef och 10 kollegor och det var helt tyst. Sedan började de förklara varför vi inte skulle kunna ha öppet och anledningar till varför vi måste stänga trots att vi blivit lovade, senast dagen innan att hotellet skulle ha några enstaka rum öppna för att personal skulle kunna stanna. Jag förstår att man inte har råd att ha kvar personalen om hotellet måste stänga men jag var förkrossad, kollegor som jobbat i nästan två decennier blir sparkade och cheferna mår inte ens dåligt över det. Min sista dag gjorde jag den 6 Juli 2018 och jag kom in i en riktigt ångest-svacka men fick jobb redan två dagar efter att vi blivit varslade.